Lösenordsskyddad:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Här är min älskade make. Med det allra finaste hjärtat i världen.
Och idag är jag lite extra stolt över honom då han efter bara 1,5 månad i Sverige börjat jobba!!
Detta jobb har han ordnat på egen hand utan hjälp från mig.
När han flyttade till Sverige kände han en enda person förutom mig. En turkisk kille som bor i Stockholm. De växte upp tillsammans i Adana.
Tuna ringde honom för några veckor sedan och fick då ett nummer till en annan turk i Göteborg. De träffades för att prata jobb.
Idag gjorde han då debut i svenska arbetslivet 😄 Han är diskare på en restaurant i stan. Inte för alltid men perfekt att få in en fot på marknaden och kunna knyta kontakter. Han har ju erfarenhet från både servering och bar så förhoppningsvis kan han avancera då de ser hur duktig han är! Och känslan för honom att kunna tjäna egna pengar tror jag är oslagbar. Sedan han kom hit har han inte bett mig om pengar en enda gång. Men jag är smart, jag smyger ner dem i hans plånka. Fast han är smartare för han märker det alltid 😂

Min man skulle vara lite gullig och förbereda tandborsten åt mig.
Jag tyckte det smakade konstigt och det skummade liksom inget. Vet att han har tandkräm utan flour så tänkte att han kanske prackat på mig den. Han kom in i badrummet och jag sa att hans tandkräm smakade skit.
”Va, jag har inte använt min tandkräm. Tog denna” och så pekade han på denna tub. Höll på att spy när jag fattade att jag borstat tänderna med hudkräm 😂😂😂

Denna veckan har varit väldigt bra. Två överraskningar på samma vecka!!
I tisdags vid 8-tiden kom chefen och sa att hon ville prata med mig. Genast blev jag nervös och tänkte ”shit vad har jag nu gjort”. Är det bara jag som tänker så? 😂
Hon frågade om jag trivdes och jag sa ja. Sen sa hon att hon kvällen innan fått ett mail om att Volvo ska anställa ett visst antal Lernia och att hon skulle välja ut vilka hon ville ha. Men att såklart inte alla skulle bli erbjudna. Jag förstod fortfarande ingenting… Hon lindade in det lite till och jag satt som ett frågetecken. Sen sa hon ”Jag vill erbjuda dig anställning – om du är intresserad?”.
Blev helt ställd med lyckades ändå svara ja. Hjärtat bultade och jag blev helt pirrig!
Hon visade mig ett papper med lönen och sa att from 1 december kommer vi vara Volvo-anställda.
Efter mer än 3,5 år som bemanning slipper jag äntligen det!! Känns helt otroligt och overkligt. Jag hade gett upp hoppet för länge sen medan jag sett små snorungar (ursäkta uttrycket) med ingen anställningstid alls bli anställda bara för att de har en mamma eller pappa på företaget. Och så smäller det till såhär. När man minst anar det 😊
Som anställd har man mer trygghet, lättare att få ledigt och jag kan nu välja att byta avdelning (i mån av plats såklart) vilket känns kanon.

Igår när jag kom hem från jobbet hade Tuna fått brev från Hermods. Det var en kallelse till SFI. Efter bara 2,5 vecka! När vi skrev in honom sa de att 600 personer stod före i kön så vi förstod att väntan skulle bli lång. Men om 9 dagar, 24 november, börjar han. Blir lång väg med buss då skolan ligger i andra änden av stan men vi har ju inget val. Det kommer bli bra!! 👍

Min man har nu varit i Sverige i 2 veckor och 2 dagar.
Av dessa dagar har han varit rökfri de 2 senaste veckorna, precis som han lovade. Så förbannat stolt över honom och jag vet att han klarar detta ❤
Och jag har inte ätit kött på 2 veckor. Han är ju vegatarian och vi orkar inte krångla till det med olika ”kött”. Jag lovade honom att ge vego-alternativen en chans och de är så jäkla goda!! Hela frysen är nu full och han njuter av att kunna äta bra mat. I Turkiet bestod hans kost mest av bröd, potatis och grönsaker då utbudet på vegetariskt är riktigt dåligt.

Första veckan var jag ledig med honom, vi fick 11 dagar tillsammans. Att äntligen få vakna tillsammans varje dag, vilken dröm!
Vi ordnade svenskt personnummer, åkte till Ullared (han ska härdas direkt haha), jag tog med honom till Systembolaget och gjorde andra svenska saker 🙂
Så här långt bara älskar han naturen, den rena luften och att vi kan dricka vattnet direkt ur kranen.
I måndags började jag jobba igen och då sköter han hemmet. När jag kommer hem vid 16 är det städat och bäddat, han ger mig mellanmål  och låter mig kolla på Dr Phil i fred medan han lagar maten. Kl 18 är det middag och efter det blir jag åter beordrad att ta plats i soffan medan han dukar undan och diskar. Jag klagar icke!
Dock vet jag att det är jobbigt för honom att inte bidra till hushållets ekonomi, hans kultur är att ha hand om sin fru, inte tvärtom. Men vem kan begära att han ska jobba efter 2 veckor här?
Han ber mig inte om pengar utan jag ger det till honom, helt enkelt. På dagarna när jag jobbar går han ut och går, och upptäcker omgivningarna. Vi har otroligt mycket skog och natur runt oss där vi bor! Har sett både älg, rådjur och räv alldeles inpå huset.

I tisdags skrev vi in honom på SFI och fick beskedet att det är upp till 3 månaders väntetid. Det gjorde honom lite knäckt, men vad kan vi göra? Bara hoppas att det går fort. Igår ringde han en turkisk vän i Stockholm och denne vän har kontakter i restaurang-branschen här i Göteborg. Eventuellt har han ett instegs-jobb på gång redan nu, jag håller tummarna.

Förra helgen hälsade vi på min barndomskompis och hennes familj, de bor 10 mil härifrån. Hon hade ansträngt sig med helt vegetarisk middag för Tunas skull, även efterrätten inkluderade glass gjord på havre. Väldigt fin fest!
När vi skulle åka hem hade jag sån otroligt huvudvärk så Tuna erbjöd sig att köra. Min prins! Första gången på svenska vägar och det gick galant.

Ikväll har vi varit hemma hos min bästa vän och hennes man. Första gången Tuna träffade dem och otroligt viktigt för mig att de viktigaste i mitt liv kommer överens. M hade lagat god Halloween-pasta, canellonis och pizzabullar. Till efterrätt äpplepaj á la Balkan. De drack rött vin i mängder och jag körde 😉
Vid 23 tackade vi för oss och mannen sover nu som ett barn medan åskan mullrar och regnet vräker ner.

Så kära vänner, nu vet ni att jag lever och mår bra!

Han kom inte igår.

Planet lyfte kl 14:25 och han var inte med på det. Hans biljett för ca 1500 kr – bortkastad. Innan dess hade han köat sedan kl 6 (!) utanför konsulatet utan framgång. Han kom ”nästan” fram men att de då stängde.
Gick hela dagen och väntade på ett livstecken…ju längre tiden gick desto mer orolig blev jag över att något hänt och övertygad om att han inte skulle komma.
Vid 14-tiden fick jag detta besked. Jag bröt ihop. Bästis kom och räddade mig, fixade en avlösare och tog med mig ut. Pratade med mig, fick mig lugn och stöttade ❤ Vad hade jag gjort utan henne?

Åkte hem tidigare från jobbet och grät hela kvällen. Var så tom.
Vår dag, som vi längtat efter så länge, var bara borta.
Somnade till slut, ensam i sängen. Så skulle det ju inte vara…

Idag var det upp till kamp igen! Kl 4 eller 5 imorse var han åter igen utanför konsulatet för att köa. Och idag gick det vägen!!!
Kl 08:54 får jag mail på Facebook där det står att han fått kortet och att han kommer imorgon. Han har bokat om sin biljett och betalat ytterligare 1500 kr. Helt i onödan men förhoppningsvis har han lärt sig en läxa. Att planering är A och O.

Nu har mina 11 dagars ledighet börjat. Dagarna som jag ska spendera tillsammans med min man.
Och om mindre än ett dygn är han här. Andra gången gillt 🙂

Min glada turk i gårdagens kö..

…det ska inte vara enkelt. Inte i mitt liv i alla fall.
Vi får se om maken ens kommer på planet imorgon.
Biljetten har han. UT-kortet har han. Inte.
Min kära tidsoptimist och latmask till turk har sjabblat till det med UT-kortet som skulle hämtats idag. (Varför göra det i absolut elfte timmen?? Är det typiskt manligt eller typiskt turkiskt?)
Han kom dit för sent (varför inte kolla öppettiderna INNAN?) och fick dessutom köa med hundratals syriska flyktingar. Kortet ligger kvar på konsulatet. Imorgon gör han ett nytt försök. Lyckas han inte kommer han inte in i Sverige.

Jag räknar kallt med att han inte kommer med planet.
Är ledsen, arg och besviken.

Sa jag att jag är lite trött?

Om mindre än 2 dygn är han här.
Min make. Mannen jag vill dela mitt med. Mannen med det finaste hjärtat och den knasigaste humorn.
På tisdag kl 16:45 landar han på Landvetter med en fullpackad väska. En väska packad för ett nytt liv i ett nytt land med en annan kultur. Här, i Sverige, med mig ❤
Jag går som i en dröm och kan inte förstå att dagen vi längtat efter och kämpat för snart är här. Vem visste hur det skulle bli den där dagen förra året när vi först träffades. Den 11 juli 2013. Varken han eller jag visste då att vi skulle välja att leva tillsammans i Sverige.

Detta har varit min sista helg som ensamboende och jag har aldrig velat att en helg ska vara över så fort förut!! 😄
Två nätter till sover jag ensam. Sedan kommer jag för alltid ha en varm kropp bredvid min när jag ska sova. För alltid.

Bara 11 dagar kvar (denna dag är ju slut!!) De krälar sig fram så sakta, så sakta…
Vi båda bara väntar på att få vara tillsammans och starta våra liv ❤
Fan vi är ju nygifta! Har bara varit gifta 2,5 månad och 2 av dessa har vi tillbringat isär 😥

Lösenordsskyddad:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord: